Fan vad jag saknar er alla, SammEE, Toffis, Dennis, Camilla, Coffe, Rille,  Billy min kära broder, Pontus mitt älskade hjärta, Vicky min bästa vän, och många fler.. Varför skulle inte nån av er få uppleva eran 20års dag som jag har fått göra ??!! Livet är så jävla orättvist och jag vill bara träffa er igen och få veta att allt detta bara var en lång hemsk marddröm !
Snälla, kom hem igen.. Vi behöver er här, jag behöver er här !
Ni är några av dom finaste änglarna i himlen, Vi ses snart, när det blir min tur!

Och till alla andra änglar som finns där uppe så hoppas jag att ni tar hand om varandra och kollar ner på oss som ni lämnat kvar här så vi är ok.
Alla vi saknar våra änglar, och det är en oerhörd smärta.
R.I.P

jag och min klass har en uppg i skolan att skriva om ungdommar och alkohol jag gick direkt in på dontdrinkanddrive.se direkt för att jag visste att man kan hitta bra information här. efter ett tag när jag hade läst om de drabbade och läst i minneslunden, kännde jag att jag vill förändra detta och jag vill jobba mot alkohol i trafiken. jag är bara 15 nu men jag har bestämt mig,jag ska förhindra att det sker så mkt olyckor med alkohol i trafiken. mest rörd blev jag när jag läste om erik som bara skulle iväg på sin träning och blir påkörd av en man som hade snott en bil och kört påverkad,den killen skulle ha varit lika gammal som mig nu om han levde.men jag har bestämt mig om jag inte kan förändr det så ska jag iallafall stöta de anhöriga och de som är drabbade! tack för mig.

jag har läst era brev o jag blir rätt så ledsen för jag vet själv att förlora någon nära de gör ont som fan.just nu är jag 21 men jag minns fortfarande den kvällen vi var unga o dumma, vi hade druckit den kvällen för 4 år sen och en kompis hade lånat sin pappas bil för att bevisa att han var grym på att köra så vi satte oss i bilen o körde på gångs vägar och vid just en tillfälle när vi kör i 90km/h så skulle han bromsa för att svänga in och så istället valde han att ta handbromsen så bilen sladade av vängen och körde rakt in i träd.själv så svimmade jag och vaknade efter 10 minuter nånting sånt och jag satt där bak men eftersom jag hade precis duckat så skadade jag inte mig, men däremot så blev min kompis som körde bilen förlamat och har fått minesförlust. så varje gång jag ser på han nu så minns han ingenting av den dagen eller nåt av de men de gör jag och de gör ont att se han lida för våra misstag. jag kunde ha stopppat han den kvällen men gjorde inte det, visste inte om de då hur de var att köra full. okej visste jag att de har varit farligt men att få själv känna hur de är visste jag inte.så efter de där har jag aldrig suttit mig med nån som kör full.det verkar som jag har haft med mig änglar flera gånger eftersom har också varit nära mopped olycker när jag var midre och ha druckit men jag har klarat mig tack gud för de.för folk som inte tror att de är farlig och vill testa utan o bry sig hoppas att dom tänker noggrant för att döden är inget att leka med.men ni mina nära vänner och släkt som jag har gått vidare pga rattfylleri jag saknar er och älskar er vi syns nån dag igen de lovar jag. 

Jag har själv inte varit med i ngn olycka eller själv kört påverkad inte heller förlorat ngn men har åkt med personer som varit påverkade av både alkohol och droger. Tillfället då jag åkte med den här drogpåverkade personen visste jag inte ens om (det behöver inte märkas när en person tagit en drog) och en annan gång med en full person var jag själv däckad i baksättet och hade ingen uppfattning om omvärlden. Man tror att man aldrig skulle kunna sätta sig i en bil med ngn som är påverkad av någonting men det händer så lätt! Jag hade lika bra kunnat varit med om en olycka. Idag är jag mycket mer emot det och skulle antagligen inte sätta mig i en "sån bil" igen men jag vågar faktiskt inte säga aldrig, för ibland vet man faktiskt inte. Har även märkt att det är precis lika farligt ibland att åka med en trött eller tankspridd person.

ALLA som kör med alkohol i blodet borde dömmas för mordförsök.
Har en god vän som har förlorat 2 barn och det 3e sitter förlamad i rullstol p g a rattfyllos och när man hör detta fattar jag inte personer som kan försvara sådana här personer i en rättegång.....otroligt....men sant.

Är själv yrkesförare på tung trafik sedan 30 tillbaka och man tror oftast att man har sett det mesta.

Men tro det eller ej man ser nya saker varje dag som får en att fundera på hur i hela friden vissa kan ha körkort över huvud taget.

Nä en 0-tolerans när det gäller promillegränser.

Nu är det snart 3 år sen min älskade bror Andreas satte sig i en bil där föraren var väldigt berusad..båda pojkarna dog direkt. Olyckan inträffade 22 december 2006 ca 01.15, två dagar före julafton..Andreas var 20 år och den andre killen 21

Andreas hade varit på personal julfest och träffade där en kille som han inte kände sen innan. Killen drack och blev fullare och fullare, det går aldrig få reda på vad de gjorde ute vid bilen, kanske skulle han visa Andreas något, kanske röka, jaa något iaf Killarna satte sig i bilen och körde iväg..men de kom inte så långt. Strax utanför samhället körde de av en raksträcka rakt in i en stor tall. Båda pojkarna dog direkt.
Andreas kunde aldrig få körkort själv pga hjärntumörer som han hade som liten och epilepsi som han fick som följd av alla hjärnoperationer. Kramperna gjorde att han inte kunde leva som pojkar gör, han kunde inte åka och bada med sina vänner, han kunde inte cykla osv Men efter några misslyckade epilepsi operationer så lyckades den sista och han blev krampfri! Så de 2 sista åren kunde han hitta på saker med sina vänner, en utlandssemester och en festival hann han med, något som vi i familjen är otroligt glada över!

Sorgen och saknaden kommer aldrig att försvinna, och längtan efter honom växer och blir större varje dag..
Livet tar vägar som man inte alltid förstår..

Jag älskar dig käre älskade bror!
Tills vi ses igen..

Hej! Tycker det är konstigt att bara en grupp som alkohol och droger bara jämt kommer på tal,åker bil med en som varken ser eller hör,är inte det lika farligt? Ingen bryr sig, jag kan inte säga något/kan man inte införa syn o hörseltest för fortsatt körkort? Det här också farligt!

Jag blev på körd av en rattfyllerist för två år sedan. den 15:de augusti kl 13:45 helt otroligt att jag fortfarande lever. Rattfylleristen körde med vad jag har hört av polisen 2.9 promille alkohol i blodet. mitt liv är förändrat föralltid jag skadade höften när bilens högra sidospegel träffade mig i höften och lite i ryggen. jag har fortfarande inte fått helt återställd balans och har konstant smärta i höften. Har också fått lära mig gå igen och jobbar på balansen.
Alla drabbade där ute jag känner med er och ber för er i kväll.

Till alla som blivit allvarligt skadade i en rattfylleriolycka eller förlorat en nära vän eller anhörig: Ni är så fruktansvärt starka.

Man vet inte hur man ska börja. Vart man ska börja. Ska man berätta om hur han var som människa? Världens underbaraste. Eller ska man börja med att berätta hur, när och var man fick reda på det? 08.36, 22: november, nyvaken i sängen. Det jag vill säga är att precis varenda detalj från min "svarta vecka" finns kvar. Det är inget man glömmer.

Mattias var den absolut snällaste, galnaste, underbaraste och mest underligaste människan jag någonsin träffat. Han var mer än min första riktiga pojkvän, han skulle bli min livskamrat, han var min bästa vän och fanns alltid till hands oavsett vad det gällde.

Men en natt tog alkoholen för mycket kontroll av hans hjärna. Ett bråk mellan oss var ett bråk för mycket. Strax efter 03.00 på morgonen, den 22:a november 2008, körde han in i en minibuss bakifrån och kanade av vägen. Resten kan ni lista ut.

Klockan var kring 11.00 den 22:a november när jag fick se han i visningsrummet på aktuen. Såret i pannan vittnade på att han slungats med huvudet in i rutan, dött på direkten av inre skador.

Sedan dess har varenda dag handlat om att acceptera att det hänt. Försöka att inte skuldsätta sig själv, hur svårt det än är och intala sig själv att han kommer inte tillbaka.

Det val Mattias gjorde den natten ändrade min syn på livet. Han gjorde mig till en både bättre och sämre person den natten.

Huvudsaken för mig är att jag har förlåtit honom för det han gjorde. Fortfarande älskar jag honom så mycket att det gör ont, jag saknar honom varje dag och inser att jag får leva med skuldkänslan som jag har. Det var trots allt mitt fel.

Nu gör jag allt jag kan för att förhindra att samma sak händer någon annan. Det finns ingen som förtjänar att uppleva det jag har upplevt. Att förlora någon man älskar.

Vila i frid hjärtat!