Carl är på fest hos sin kusin, det är hösten 2002 och han är tjugo år. Livet är fester, krogen och musik. Efter ett tag åker de, tre personer, till en annan fest för att hämta en vän. Tillsammans ska de fyra killarna åka in till stan för att fortsätta festandet. Dörren stängs bakom dem. Sedan minns inte Carl mer.

 

"Min högra arm blir helt krossad"

– Jag har fått berättat för mig vad som hände. Han som kör har tagit ett par öl och en whiskey. Jag är så pass berusad att jag inte alls reflekterar över om det är vettigt att åka med eller inte. Vi ger oss av, hämtar kompisen och stuvar in oss, fyra personer, i den lilla bilen som är tvåsitsig. Föraren och passageraren sitter bältade. Jag sitter i knäet på framsätespassageraren, och en kille sitter i bakluckan. Vi tappar väggreppet, bilen studsar mot vägräcket och sidorutan går sönder. Min högra arm hänger ut genom rutan och blir helt krossad när bilen voltar tre gånger och rullar över armen. Jag slungas ur bilen det sista varvet och hamnar ett tiotal meter från bilen. Mitt högra öra krossas mot marken och jag ligger blodig och medvetslös i kramper. De andra tre i bilen skadas inte, berättar Carl.
 

Trodde han var död

När bilen stannat efter volterna ligger Carl tio meter från bilen. Han ligger och skakar på marken och kompisarna tror att han är död.

– Eftersom de i bilen bakom oss ringer ambulans så fort de ser att vi flyger av vägen, är ambulansen snart på plats. Hade jag inte haft sådan tur att de ringde direkt hade jag inte suttit här idag…
 

Får hjälp att andas

Carl ligger i koma i tre veckor. När han vaknar är han kopplad till en respirator som hjälper honom att andas, det kan han inte själv. Han har slangar i huvudet som det rinner sårvätska ur. Han minns ingenting från det att de fyra kompisarna satte sig i bilen. 
 

Hjärnan skadades

När han vaknar kan han inte röra sig, varken armar eller ben fungerar. Hjärnan har skadats, och han kan inte prata. Sjuksköterskorna pratar med honom, och han kan formulera svar i huvudet, men han får inte ut några ord genom sin mun. Han börjar träna på att gå och använda sin vänstra arm, medan den högra som skadades vid volterna är gipsad. 
 

Full av skärsår

En dag berättar läkarna att han borde ha börjat röra på den högra armen, men det händer inget. När de tar av gipset börjar Carl förstå att hans arm nog inte kommer att fungera igen. Inuti gipset ligger en mager arm som är full av ärr från skärsåren.

 

Kroppen lyder inte

Carl tränar och tränar. Han vet hur man ska svänga benen ur sängen men när han försöker göra det trillar han ihop på golvet, och kroppen lyder honom inte. Han pratar långsamt och har svårt med uttalet.
– Jag var ruskigt angelägen om att kunna klara mig själv så snabbt som möjligt. Jag är glad att min familj inte hjälpte mig för mycket, så jag fick anstränga mig att klara mig själv.

Saknar känsel

Nu är det tre år sedan olyckan. Carl kan inte röra sin vänstra arm. Från axeln ner till armbågen kan han känna om någon tar på den, men underarmen har ingen känsel. Hans högra ben har spasmer och hoppar till utan att han kan kontrollera det. Han pratar fortfarande lite långsamt.

Brännande smärta

Det gör alltid ont i den förlamade armen. Eller så kryper det i den, som om det fanns myror på insidan. När det gör som mest ont känns det som om armen håller på att explodera, som att den brinner upp. Carl har provat olika mediciner, men inga hjälper, varken mot smärtorna eller mot krypningarna. 
 

Tar själv på sig skulden

Kompisen som körde bilen var en barndomskompis, han och Carl hade gått på mellanstadiet tillsammans. De var bra kompisar, men träffades inte så ofta. Efteråt har de pratat om olyckan och Carl sade till kompisen att han inte skulle ta på sig skulden. Carl tycker själv att han har lika stor del i det som hände, ingen tvingade in honom i bilen. 
 

Ansvarig för någons död

Även om Carl lastar sig själv för olyckan tycker han att man borde känna om man behärskar att köra eller inte.
– Skulle jag få tillfälle att prata med någon som var på väg att köra bil berusad skulle jag ha bett dem titta på mig så de fick se att hela mitt liv är förändrat av att en kille körde full. Ett sånt beslut kan innebära att du blir ansvarig för någons död.
 

Spelar gitarr med en hand

Carl lever för musiken. Han har spelat trummor sedan han var elva år, och började med gitarr när han var tolv. Vid tiden för olyckan spelade han i olika band.
– Musiken har alltid varit min tröst, och min största hobby. På grund av att en person valde att köra full kan jag inte ägna mig åt det, som jag kunde innan.
– Nu ångrar jag att jag inte satsade mer då. Jag brann för spelandet. För ett år sedan provade jag spela trummor med en hand. Och gitarr har jag börjat spela, också det med en hand. Det kanske inte låter som det gjorde innan, men jag vet hur det ska låta i mitt huvud.