Jag (Björn) och min flickvän Sandra läste i Göteborg och hade båda en termin kvar. Jag var 24 år och hon 21, skulle fylla 22 i december. Vi var båda nyfikna på det framtida livet efter studierna, på jobb och boende. En fredag i maj 2007 skulle vi åka hem till Väse i Värmland och fira Sandras gammelmormors 90-årsdag. Klockan 20.15 lämnade vi förorten där vi bodde och påbörjade färden med bil.

 

Vi åkte som vi brukade E45:an till Trollhättan och vek sedan av österut mot Götene på väg 44. Väl i Götene tankade vi bilen på en obemannad station och körde sedan en kort sträcka till en bemannad station i närheten. Sandra behövde gå på toaletten men mackens butik hade ändrat sina öppettider på grund av tidigare rånförsök och var stängd. Då körde vi vidare längs E20 och stannade vid raststället Rattugglan. Vi gick in båda två och Sandra kom ut en liten stund efter mig med en kaffekopp i handen. Kanske ville hon köra en bit när hon druckit upp kaffet. Det tyckte jag var roligt eftersom hon vanligtvis inte ville köra min bil. Bilen var en golf av 84-års modell och trots att den var liten gick det inte att få fram sätet tillräckligt så hon kunde ha hälarna i golvet. Jag skulle fortsätta köra en bit till.

 

Vi tog sedan väg 26 mot Kristinehamn och när vi passerat järnvägsövergången vid Hasslerör noterade jag att det låg kablar parvis över vägen på tre ställen med kort avstånd emellan. Hmm, mäter man trafiktätheten, hastigheten eller kanske både och? Vi pratade lite om det och om annat. Reseprovianten var en kaka mörk blockchoklad. Sandra älskade choklad.

 

Efter någon mil på väg 26 kommer en mötande bil över helt på vår sida av vägen på nära håll. Jag minns den som grå. Det är det sista jag minns innan röntgen på Kärnsjukhuset i Skövde. Det är lösa minnesbilder från röntgen där jag åkte igenom en konstruktion, då mitt vänstra knä syddes och så vidare. Från och med lördag morgon minns jag allt och vid tiotiden kom min mamma, pappa och äldsta syster. Jag fick berättat vad som hade hänt. Sandra dog i olyckan. Allt som rör olyckan har jag antingen fått berättat eller sett på bilder. Inget minne från olyckan har kommit tillbaka.

 

Bilen som kommit över på vår sida var en BMW 520 från 1980-talet och det tog höger front mot höger front. Föraren var alkoholpåverkad och på gränsen till grovt rattfylleri, han överlevde. BMW:n hade åtminstone 1,5 gånger golfens vikt men blev även den illa tilltygad. Kollisionen måste ha varit kraftfull eftersom golfen kastades baklänges och båda bilarna hamnade på varsin sida av vägen.

 

Sandra hade ingen puls och jag hade höger sida av ansiktet tryckt mot taket med vissa andningssvårigheter till följd. Jag sträcker alltid bilbältet och hade det inte varit sträckt hade jag säkert inte överlevt jag heller. Sandra satt tydligen inte fast trots det lilla utrymme som fanns och fick plockas ut genom förardörren eftersom höger sida var illa demolerad. Ambulanspersonalen gjorde allt de kunde men hennes liv gick inte att rädda.

Förutom död, sorg och mycket stort psykiskt lidande delade rattfyllot ut en bäckenfraktur på höger sida, ett skärsår på vänster knä, stukad fotled på höger sida, bröstsmärtor, domnad i ansiktet, skärsår på höger hand, blåmärken och nacksmärtor vänster sida. Jag var fyra dagar i Skövde och flyttades sedan på begäran till Centralsjukhuset i Karlstad. Efter ytterliggare tio dagar kunde jag komma hem till mina föräldrar. Jag skulle bli helt återställd.

Min underbara ängel var alltid glad och full av energi. Sex fantastiska år fick vi tillsammans. Min första kärlek, mitt livs kärlek. Det blev ett stopp i livet. Sandra död, bilen skrot, tillfälligt handikappad, lägenheten skulle bytas (mycket minnen), kunde inte sommarjobba och så vidare. Allt var uppochned. Tankar om livets mening kom över mig. Hur kan något som är så gott få förstöras? Allt på grund av att en person inte kan hålla bilnycklarna långt från spriten. Att köra påverkad, vare sig det är cykel, moped, traktor, bil, lastbil, flygplan, helikopter, båt med mera, är att peka med laddat osäkrat vapen. När man tar fordonet laddar man vapnet, när man startar och kör iväg osäkrar man. På sjukhuset i Karlstad fick jag idén att informera och få folk att förstå vad som händer när alkohol och trafik blir kombinerade.

Människor dör, blir lemlästade och får fysiska och psykiska men för livet. Jag behöver bearbeta min sorg och hedra hennes minne. Tyvärr är det så att folk inte lyssnar. ”Det händer aldrig mig”, tänker många men det är precis tvärtom. Det kan hända just Dig! Även om man själv har vett och förstånd att hålla isär alkoholförtäring och trafik så finns det folk som inte har det. De kan man möta på vägen. Sprid för allas skull budskapet vidare:

Kör nykter!

 

Se fler bilder (OBS! Känsliga bilder)